74

ETT SMILENDE LANDSKAP

Av Alf Ronnby

Det gamla epitetet för landets karaktär och själ passar bra för Jylland. Merparten är ett småkulligt landskap med sommartid böljande sädesfält. Lärkorna  i skyn, låter sina drillar sväva ut över nejden och skänker harmoni åt själen. Det är sällan långt till havet och i maj lyser de blommande rapsfälten intensivt gula mot den blå himlen och havet. Små, slingriga asfaltvägar – perfekta för cykling och mc – för oss genom den pastorala miljön, från den ena pittoreska byn, med korsvirkeshus, till den andra och förbi fagra blomsterängar med betande kossor.

Med broar över Öresund och Stora Bält, tar det bara ett par, tre timmar från västra Skåne till Jylland med bil. Turen börjar i den vackra Gudenådalen. Här ligger Skanderborg och Silkesborg i en lite annorlunda Jylländsk miljö med ett sjösystem och lövskogar. Sjöarna är populära för kanoting. Vid Julsø ligger Himmelsbjerget, vars namn säger något om topografin. Berget, eller snarare kullen, är hela 147 meter hög och betraktades länge som Danmarks högsta punkt. Nyare mätningar visar att andra kullar i närheten är något högre tex Bavnehøj och Yding Skovhøj (171 resp 173 m) Där har man fin utsikt över Gudenådalen. Vägen längs Salten Langsø, mellan Gamla Ry och Salten, är en naturupplevelse i sig. Dalen motsvarar folklorens drömmar om paradisiskt gröna dalar, med fridfullt betande vilda djur. Byn Boes vid sjön Mossø är en gammal, pittoresk landsby. Mera av den upplevelsen får man, om man besöker Den gamle by i Århus. Där på ”Kulturens” Århus, har man samlat 75 historiska hus från hela Danmark och uppvisas med ett modernt koncept: levande museum. Från Århus är det inte långt till halvön Mors, en annan slags pärla. Här ser vi havet på tre håll över backar och krön. Vackra klint störtar ner i havet. Det går fint att bada och sola på vita stränder i Bengtrup Vig. Ebeltoft på andra sidan Ebeltoft Vig, är en mysig liten stad att ströva i.

På Jylland har man lagt ut rutten för vackra vägar. Den kallas Mageriter rute och är markerad med prästkrageskyltar och på kartan med grönprickade vägar. Det en bra idé att åka (gärna på cykel) på dessa vackra vägar, även om det går i kringelikrokar och tar sin lilla tid. Från Ebeltoft går en sådan väg norrut längs kusten via Grenå. På min karta stod inte att det går en färja från Udbyhøj över Randersfjord, men där seglar en färja och platsen är trevlig. Dessutom slipper man ta sig genom Randers, när man ska norrut. Det värt en avstickare till den gamla staden Mariager vid Mariagerfjorden. Centrum består av små kullerstensgator och korsvikreshus. Östra kustvägen norrut är trevlig, med badstränder och många campingplatser (som ofta också hyr ut hytter och rum). Ø Hurup är lite av ett turistcentrum. Vid Hals blir det ännu en trevlig färjetur. Bangsbo är en plats med fin utsikt strax söder om Frederikshavn.

Skagen är ett mycket populärt utflyktsmål och turistort (klokt att boka rum i tid). I slutet av 1800-talet och början av 1900 blev Skagen ett konstnärscentrum. Platsens speciella ljus lockade målare från norden och ”Skagenmålarna” blev ett begrepp, som man lever på än idag. På Skagens museum kan vi beundra tavlor av de kända Holger Drachmann, Peder och Marie Krøyer, Anna och Michael Ancher med flera. Det finns andra konstmuseer och minst åtta gallerier och ateljéer. I år arrangeras ett tjugotal utställningar. Man kan delta i seminarier och konstaktiviteter. Skagen är ett eldorado för konstintresserade. Vill man kombinera med något verkligt annorlunda, finns ett örnreservat i närheten i Tuen och naturligtvis ingår ett besök på den sk Grenen, den smala sandbank, som är Danmarks nordligaste punkt.

Vid Vesterhavet finns stora sanddyner, de sk Rudbjerg Knude och flera badorter. Men OBS! stora vågor och underströmmar kan vålla badare problem, så välj offentliga badplatser. Lønstrup, Løkken och Blokhus är sådana populära badorter. Limfjordlandet tycker jag är särskilt spännande. Där möter man intressanta kontraster där land möter vatten i olika former. Väg 11 går vid Løgstør Breding på en sandbank vid fjorden och i marsklandet på nordsidan finns ett rikt sjöfågelliv och särskilda utsiktsposter för att studera dem.

Ön Mors ute i Limfjorden är en synnerligen vacker ö, särskilt den norra delen med Hanklit och Slager Høj. Norrifrån tar man färjan över Feggesund till ön. Dirkekt vid färjeläget har vi en korg, som serverar läckra räkmackor. Öns enda stad Nykøbing har ett visst kulturellt intresse. I Aksel Sandemoses berömda bok ”En flykting korsar sitt spår” heter den Jante, där uniformiteten härskar. Vår kända jantalag har lånat begreppet därifrån.

Vidare söderut tar vi ännu en färja vid Thyborø och på kvällen får vi en härlig upplevelse av solnedgången i Vesterhavet vid Bovbjerg. På Fanø utanför Esbjerg kan vi köra runt ön på sandstränderna, en intressant upplevelse. Från Esbjerg går det att köra motorväg hela vägen tillbaka till Skåne, Snabbt och effektivt om man har bråttom. Den som väljer Jylland för semestern blir inte besviken. Detta är ett smilende land med vänliga människor.   

Lite resinformation

I Danmark finns det som kallas ”kroferie”, där man bor och äter på krogar till rimligt pris. I guiden Kro og Hotel finns förteckning  över krogar om ingår och priser.

Kortbetalning är mindre vanligt än i Sverige och man kan få betala 5 procent för att betala med kort, så ta med kontanter.

Det finns gott om campingplatser och vandrarhem av olika slag. Danhostel motsvarar STF  Har katalog och Internetbokning www.danhostel.dk

 MASSAKERN, MAN BLIR ILLAMÅENDE

Av Alf Ronnby

Himmelska fridens torg! Kinesiska armén går till anfall mot tusentals, obeväpnade, fredliga demonstranter, studenter och ungdomar, som vill ha en demokratisk utveckling. De har inspirerats av Gorbatjov och glasnost i Sovjet. Ungdomarna kritiserar det maktfullkomliga, kommunistpartier och korruptionen.

Partiets maktfullkomlighet kunde inte ha demonstrerats tydligare är denna dag, då kommunistledarna, med Deng Xiaoping och Li Peng i spetsen, beordrade armén att röja Himmelska fridens torg (sic!) från demonstrerande ungdomar. Armén, som inte vet vad mänskliga rättigheter och människovärde är, kommer med tanks och tusentals soldater. De skjuter rakt in bland ungdomarna. Tusentals dödas och ännu fler skadas. Hur många har bödlarna aldrig velat tala om.

Ledarna försvarar åtgärden med att de trodde landet stod inför inbördeskrig. Detta är ett ynkligt försvar av en sjuk sak. Vem kan tro att studenternas demonstrationer skulle leda till inbördeskrig och revolution? Studenterna hade inget stöd hos militären – vilket blev deras olycka – och hotet om inbördeskrig var bara ett påhitt för att sätta in armén.

Genom premiärminister Zhao Ziyangs postumt utkomna memoarer ”Prisoner of the State”, har vi fått veta mera om spelet i den högsta ledningen. Zhao ville nå en fredlig lösning med studenterna, vilket hade varit möjligt. Men han blev överkörd (och senare fängslad) av de hårdföra stenhjärnorna i ledningen. För dem skulle en uppgörelse med studenterna visa på svaghet i kommunistpartiets högsta ledning och det gick inte an. Li Peng och Deng Xiaoping tillhörde de gamla krigarna, med inställningen (och erfarenheten från revolutionen) att makten och auktoriteten sitter i gevärspipan. Brutalitet och hänsynslöshet i bästa Machiavellisk stil, var deras metod.

Det har nu gått 20 år sedan mördandet inleddes den fjärde juni. När vi åter ser de förskräckande bilderna från Himmelska fridens torg, vänder det sig i magen. Det är svårt att begripa sig på ledarna och militären. Hur kan man bara skjuta ner obeväpnade, fredliga studenter på detta sätt? Nästan lika svårt är det att förstå hur ledande politiker och kapitalister i västliga demokratier, efter detta blodbad, kan stryka  massmördaren Deng Xiaoping medhårs, för att man i denne skurk ser en ledare, med vilken man kan göra affärer. Men när krämarna ser möjligheter att tjäna stora pengar i Mittens stora rike, betyder mänskliga rättigheter inte mycket. Man är mer än villig att skaka hand med mördaren.

Kinesiska ledare vill påskina, att genom att den gången stoppa studenterna, har Kina fått sin otroliga kapitalistiska utveckling. Många kineser är nöjda med de materiella framstegen och flödet av varor. Få kräver demokrati. Kina kallas kommunistiskt, men är en teknokrati, en monolitisk, enpartistat med centralplanerad ekonomi, där makten finns hos politiker som är direktörer i industriella centra och vise versa. Massorna hålls lugna med varumarknadens valium. Bara anhöriga bryr sig fortfarande om massakern 1989. 

VÄNSTERPARTIET, LOGISKT ATT AVSTÅ

Av Alf Ronnby

Vänsterpartiet gjorde ett dåligt EU-val och fick bara hälften så många röster som förra gången. Det blev minus sju procent och alltså 5,7 % av rösterna. Detta leder naturligtvis till diskussion i partiet kring vad som gick snett. Mycket handlar om partiets hållning till EU. Vänsterpartiet är det enda parti i riksdagen, som är emot EU och vill att Sverige ska lämna EU.

Mer än hälften av dem som röstade på Vänsterpartiet är emot EU, så man kan inte säga att partiet är i direkt otakt med sina sympatisörer. Men partiets hållning till EU har ändå väckts i partistyrelsen. Där tycks man ha olika uppfattningar om man ska ha kvar kravet på utträde. Pragmatikerna och taktikerna vill slopa medan ideologerna vill ha det kvar.

Det finns bra argument för båda hållningarna. De som vill behålla kravet har i ett vänsterperspektiv en poäng, att man inte vill vara med i en överstatlig verksamhet, vilken bastant vilar på kapitalistisk grund och liberal marknadsekonomi. EU är på väg att skapa Europas förenta stater, vilket gör Sveriges och svenska folkets eget bestämmande allt mindre. Överstatligheten dominerar.

De som vill slopa kravet på utträde, har en poäng i att det är svårt att engagera sig i något man egentligen vill lämna. Vänsterpartiet har en kluven inställning och det förstår väljarna. Det ligger något paradoxalt i att driva kampanjer och engagera sig, när den logiska hållningen borde bli att också ta avstånd från EU-valet. Därför är det också lite ologiskt att nu gråta över att Vänsterpartiets sympatisörer inte går och röstar. De markerar, liksom många andra, sitt avståndstagande från missfostret EU, genom att inte rösta på det.

Men det finns andra aspekter. Är man ett politiskt parti, vill man givetvis vara med i det politiska spelet och detta är som intensivast i samband med val. Att inte ställa upp, skulle betyda mycket mindre uppmärksamhet i media, som är partiernas livsluft. Att ha representanter i EU-parlamentet, ger inte mycket inflytande, men kontakter, information och en del pengar. I bästa fall får man också synas lite. Möjligen kan det också betyda att de, här hemma i riksdagen, blir tagna mera på allvar, jämfört med att inta en, som många kanske tycker, extrem ståndpunkt.

Sverigedemokraterna sitter i samma dilemma, med sin hållning till EU. Även för dem skulle det vara mera logiskt att inte ställa upp i EU-valet. Vad ska de där att göra? Dock, de är naturligtvis, liksom alla andra partier, ute efter uppmärksamhet, vilket de också fick. Men just den här gången, var det kanske Piratpartiet som knep de röster SD hade behövt för att komma in. För Junilistan förhöll det sig annorlunda, eftersom de inte vill gå ur, vilket många trott. Men att bekämpa EU inifrån verkar inte framgångsrikt. Eftersom riksdagspartierna är så bekymrade och rädda för att SD ska komma in i riksdagen, kan de vara glad att det åtminstone finns ett riksdagsparti, som kräver utträde ur EU. Slopar Vänsterparitet detta krav, hjälper det Sverigedemokraterna in i riksdagen. 

RELIGION SKAPAR ORDNING

Av Alf Ronnby

Humanistiska förbundet driver en energisk kampanj mot religioner. Visst, det är lätt att peka på elände, förtryck och krig som religioner medverkat till och ibland fått skulden för. Ofta har religionen fått fungera som legitimerande täckmantel för bakomliggande, inte fullt så anständiga, motiv, ofta ekonomiska och maktpolitiska. Vi kan tänka på kristna och muslimers kolonisation, med motiveringen att vildarna skulle civiliseras och omvändas. Korstågen brukar framhållas som exempel, vilka handlade om att stoppa muslimska framryckningar och ytterst om kontroll av territorier och folk.

Idag har kristendomens legitimerande roll för våld och krig avsevärt försvagats och anges sällan som motivering för våldsaktioner. Uppdykandet av radikala islamister och jihadister, har däremot lett till att islam och koranen används som propagandistiskt slagträ. Mot bakgrund av 11:e september, bombdåd i Madrid, London, mfl har islam hamnat i vanrykte i västvärlden. Det kan ses som ett stort bekymmer om islamska värderingar och krav på viss livsstil, tränger undan vårt västerländska sätt att leva. Vi européer vill inte bli påtvingade en kultur och moral vi finner främmande, inskränkt och gammaldags.

Men i det sekulariserade Europa finns också tendenser att förkasta allt vad religion heter. När man tror att religioner är något man kan kasta av sig, som en gammal rock, som blivit omodern, har man inte förstått religionens funktion. Religioner är lika gamla som den sociala människan, dvs. människor som lever i grupper. Religionen, eller tron, har bidragit till att hålla ihop gruppen, skapa en slags ordning och levnadsregler för umgänget. Den har, med shamanens/prästens hjälp gett förklaringar för det okända, hotande och farliga. Värden har gjorts lite mera begriplig. Något att tro på tycks vara ett grundläggande mänskligt behov, som förekommer i alla kulturer.

Religionen har dämpat människors rädsla och dödsångest och den har bidragit till att skapa tillit och förtroende inom gruppen, kollektivet och nationen. Religioner fungerar som ett kulturellt cement för sammanhållning, gemenskap och solidaritet. Den har hjälpt oss att bedöma vem man kan lita på, utifrån värderingar, moral och hållning. Ledarna har naturligtvis upptäckt att om man har religionen och gud på sin sida, kan man få folk att lyda. Detta har utnyttjats för både bra och dåliga syften och vi känner till fenomenet ”kung av guds nåde”. Krigarkungar har också slagit i soldaterna att de har gud på sin sida och att de därför kommer att segra. Skulle någon trots allt dödas, är det guds vilja som råder.

Religioner som innehåller en gudstro, har den finurligheten att ordningsmännen inte behöver vara närvarande. Gud ser dig i vilket fall som helst, så det är bäst att följa hans bud. Det är detta vi ibland kallar samvetets röst, vilket betyder att vi tagit till oss moralreglerna och gjort dem till våra egna. Då gör vi det vi bör göra, därför att vi själva vill det. Då upplever vi inte reglerna som ett tvång, snarare tvärtom. Fiffigt, eller hur?